Emzies

... och han stannar en hel vecka till så jag kommer ha fullt upp ett tag! Det vill säga inte så mycket tid till bloggen.

Idag var det den viktigaste högtiden på hela håret, nämligen dagen då vi hedrar bukfettet genom att smälla i oss våfflor med grädde och sylt i mängder. Dagen till ära spenderade jag med min käre pojkvän, en av mina bästa tjejkompisar Annelie och hennes puckel till pojkvän Johan. Vi gjorde egen smet, vispade grädden, tog av locket från sylten och hällde upp mjölken alldeles själva! Man kan ju lugnt säga att vi är redo för att flytta hemifrån.

Efter att ha ätit och tjocka och belåtna så såg vi en film vid namn Descent 2. En rysare som då är uppföljaren till Descent som vi alla (förutom Johan, men han räknas inte) hade sett för några år sedan. Den var riktigt köttig, kletig, blodig och allmänt groteskt så det satt fint sådär när man redan var smått illamående efter all mat. Men då har vi lärt oss något nytt, att aldrig se en köttig rysare efter att ha ätit sig mer än proppmätt på våfflor med massa sylt på. Mumma!

Men det var jättegott iallafall, och framförallt så var det roligt att ha en liten "parmiddag". Oavsett hur gay det egentligen är så måste jag säga att det var sjukt trevlig, så det får vi göra om! Fiil daz löv.

ida' fikc jag en bol i huve, dett var roolit. sen gik jag hem, det var longt. Johan är jette snel mot ala väner och han gillar at suga balle, främst frå¨n skalliga negrer och nekrofiliska judar.

Nej nu har jag haft ångest över att jag inte har skrivit om Barcelonaresan hur länge som helst, och ska jag vara helt ärlig så faller det mig inte riktigt i smaken att ha ångest. Men jag orkar bara inte börja skriva, så det blir ju jobbigt alltså (dagens I-landsproblem). Men bara för sakens skull så tänker jag dra en (jävligt) kort version av hela resan nu. Om ni inte tycker om idén så kan nu skriva ner eran åsikt på en bit papper och skicka den till följande adress:

Ingenbryrsigvägen 666
66 676 Dinjäv Lalooser
LÅNGTÅTHELVETE


Innan resan gick verkligen allt åt helvete, allt gick emot mig. Det gick allmänt dåligt på jobbet, jag hade dålig hårvecka, jag fick min mens och mitt jävla pass passade (hehe) på att gå ut varav det skulle kosta 1000 kr för ett temporärt pass. Inte coolt. Men samma dag som vi skulle åka så vände allt. Solen sken, mitt hår var fabolous, mitt pass levererades några timmar innan avgång och min mens slutade lämpligt nog precis innan. För er som är intresserade av det alltså.

Vi är på väg. Allt går bra. Planet mot München är något försenat, men inget att störa sig på. Gratis alkohol fick vi så vi var glada ändå. Väl framme i München såg vi att planet mot Barcelona var typ en halvtimme försenat. Okej. Vi underhåller oss med att dricka flera koppar varm choklad och kaffe i hopp om att vi fortfarande ska orka festa när vi kommer fram. Planet blir ytterligare en timme försenat. Okej, inget att brusa upp över. Vi går fram till en fet tyskkärring som frågar vart vi kommer ifrån, vi svarar Sverige och hon säger då att vårt plan är inställt och vi kommer få ta ett flyg som går dagen efter. Jävla #¤%/+@£ också.

Vi står i kön till någon Service och jag är så arg att jag funderade på vem som var mest lämplig att klappa till vid det tillfället. Säger sen att vi borde dubbelkolla att det verkligen var vårat flyg som är inställt. Detta tycker mina resekamrater är fullkompligt onödigt eftersom det är omöjligt att det skulle vara ett missförstånd. Efter lite övertalning går dem iallafall och det visar sig att jag hade rätt, tyskkärringen hade tagit förgivet att vi skulle till Sverige. Är alla tyskar idioter undrar jag då? Hur som, vi kommer på rätt flyg och efter ytligare förseningar är vi äntligen i luften (tack vare mig vill jag påminna om). Väl framme i Barcelona är vi så sletna så vi hamnar bums i säng efter att ha beundrat vårt fina hotellrum ett tag.

Fan asså, hur kort jag än försöker ta det så blir det ändå långt...

Anyhow. Nu tar vi det jävligt kort. Den tiden vi spenderade i Barcelona lyckades vi iallafall besöka ett stort akvarium, Diagonalen, la Ramblas, någon annan shoppinggata, 4 olika restauranger, Sagrada familia och massa annat. Hann även festa som dårar, köpa liter efter liter med sprit, sova siestas, få kontakt med "The guy" som fixade in hos på den hetaste nattklubben (före den långa kön och gratis, gissa om man kände sig som VIP) och dessutom började vi faktiskt hitta i staden helt själva (utan den 3 meter breda turistkartan). Träffade även på ett stort gäng japaner som vi lekte fotomodeller med.

Nu är servitrisjobbet uppsagt. Nu är pengarna investerade. Nu är kunderna på väg in. Nu börjar rullningen. Nu börjar allvaret. Nu är målen satta. Nu ska fler få chansen att få ett riktigt bra jobb. Nu ska jag må bättre. Nu kör vi!

... dålig uppdatering. Bu fucking hu.

I söndags kom min syster Johanna från Kalmar upp, egentligen för att stötta sin kompis som skulle omvandla sina tuttar till stora silikon-kuddar. Men jag väljer att tro att hon kom upp för att träffa mig.

När hon kom så styrde vi upp en hederlig familjemiddag (med tacos såklart) och hade bara allmänt trevligt. Pratade, skrattade och fick reda på att pappa har fobi för kattbajs. Det var kul. Och ja, jag inser att det kan verka konstigt eller något olämpligt att prata om kattbajs när man äter med sånna är vi. Tror faktiskt inte vi någonsin haft en familjestund utan att något med bajs kommit på tal.

Måndagen spenderade jag med Johanna varav jag gjorde en kroppsanalys på henne (ingen vacker syn, i tell you!), vi handlade och fixade ännu en trevlig familjemiddag. Yes, bajs kom på tal igen. Sedan bestämde jag och min pappa oss för att spendera natten kvar i stan, jag för att jag ville spendera kvällen med Johanna och pappa ville antagligen få nuppa. Men vad vet jag, kanske även han bara ville vara lite social (HA!). Något annat kul som  hände denna kväll var när vi skulle parkera om bilarna, så skulle Marianne försöka mäta 15 meter genom att gå 15 långa steg. Hon gick likt en militär när hon plötsligt satt sina fingrar under näsan (för att likna en mustasch) och utropade "sigh heil" entusiastiskt. Mannen som precis gick förbi blev måttligt road, själv stod jag mest beredd på att försvara mig mot ett stort gäng uppretade judar eller nåt.

Men nu sitter jag här, ensam i lägenheten för att inom kort pallra mig in till kontoret. Helt själv alltså... vad ska man göra... slicka på besticken? Fisa på kuddarna? Snigla möblerna?

 

Snälla rara idiotiska samhälle, vad in i hela jävla helvetet är problemet? Hon vill dö, låt henne då göra det! Det är hennes liv, hennes val. Vem fan är vi att säga att hon inte får dö? Det hon har, kan man (tyvärr) inte ens kalla ett liv. Hade jag varit i hennes situation hade jag velat detsamma som henne, att dö. Att slippa lida.

Hade då någon tvingat mig att fortsätta leva, så vet jag inte vad jag hade gjort. Bara tanken vid det gör mig så arg att jag inte vet vad jag hade gjort. Vilken jävla pissvärld asså... precis på samma sätt som att alla människor borde ha rätt till sina egna liv, så borde alla ha rätt till sin egen död. Det borde vara upp till var och en, det är inte direkt som att man "mördar" sig själv.

Låt henne gå era jävla idioter. Ni som är emot att hon ska få dödshjälp kan ju själva sätta er i hennes situation och sedan efter 26 år säga att ni vill fortsätta leva. Idioter allihopa.

 

 

Okej... jag kanske inte gick upp nu. Men för 5 timmar sen så gjorde jag det, och det är kanske lite sent att börja dagen på. Iallafall om man måste gå och lägga sig hyffsat tidigt eftersom man ska upp hyffsat tidigt. Menmen, gjort är gjort! Får trösta mig med två (till) alvedon då det känns som att en fet rabiessmittad sköldpadda försöker slå sig igenom min skalle just nu.

Om ni inte fattat det än så blev det väldigt sent och väldigt mycket alkohol igår. Jag hade jobbat från 9 på morgonen till 22 på kvällen men jag och Fanny kom fram till att det måste festas, det är ju för bövelen fredag! Vi började med att göra oss iordning och dricka goda drinkar hemma hos mig (samt ha cam-sex med Nibbe och Tozzi). Sedan drog vi vidare för att cruisa i väsby, jag (mitt smarta arsle) hade dock glömt mitt ID-kort så det skulle ju bli intressant att se hur det går att komma in på puben. Väl framme så stod det ingen vakt utanför dörren... Bojah! tänkte vi. Men glädjen blev kortvarig då vakten gömde sig innanför dörren. Sneaky little bastard.

När vakten sen bad om mitt ID så började Fanny rabbla (läs: skrika entusiastiskt) något med att; "asså jag lovar, hon är äldre än mig och jag är liksom 19 så hon måste ju få komma in!". Och jag vet inte om det var Fannys övertygande tal eller om det var att jag sa att jag kände bartendern som till slut gjorde att vakten lät oss komma in. Men in kom jag! (som pojken sade)

Väl framme vid baren efter att ha tacklats med tankade 50+are så bjöd Dempa (bartendern) oss på varsin shot som smakade saft och sedan köpte vi oss varsin drink. Vi snackade, lyssnade på massa fyllon som sjöng kareoke, dansade (gissa om gubbarna stirrade in våra sexy asses) fram till stängning. Efter det drog vi vidare hem till min bror (som bor typ 2 min därifrån) och där fortsatte festen! Träffade gamla godingar och dessutom flera tjejer som red på samma stall som mig när jag var liten, superkul! En av tjejerna heter Josefine Pagard och den bruden vann titeln "kvällen dummaste" då hon tappade bort sin mobil, fick panik, tände alla lampor och bad alla vara tysta så man kunde höra om den ringde mitt i festen. Efter ett tag hittade hon dock sin mobil, i hennes egna ficka! Stupid girl... En stor applåd av samtliga närvarande fick hon iallafall, det hade hon garanterat förtjänat.

Festen fortsatte och jag och Fanny bestämde oss för att raida köket lite. Vi kom fram till att dippa grillchips med gurkmajonnäs, Kina-sås och bearnaise var ett vinnande koncept! Fanny gick sen och la sig och jag fick reda på att nästa buss skulle gå 05:54. Vilken det var någon timme kvar till, så jag satt och kollade på när grabbarna spelade FIFA och bestämde mig för att vila mina ögon lite. Senare vaknar jag av att Chrille vill ha sin jacka som jag ligger och dregglar på och upptäcker att klockan helt plötsligt var 05:52. Satana perkele, tänkte jag för mig själv och gav ganska snabbt upp idén med att springa till bussen. Som tur var visade det sig att Chrille skulle hem och att han hade bil, så jag var inte sen att bjuda in mig själv till skjuss hem.

Så strax efter 6 var jag hemma och däckad i sängen med smink på, oborstade tänder och halvt avklädd. Längre än så kom jag inte. Jag kan helt klart säga att jag däckade på rekordtid, vilken svarar på om jag hade kul!

Står och hjälper pappa med hans dator (han är totallt inkompetent vad det gäller datorer) och uppenbarligen andas jag tillräckligt tungt för att pappa ska störa sig på det (det vill säga normal andning, men min pappa gillar att störa sig på saker. Hittar han inget så ser han till att hitta (på) något).

Pappa: Varför flåsar du så mycket för?
Jag: Vaddå flåsar?
Pappa: *Imiterar något som låter som en kåt hund*
Jag: Inte fan vet jag, jag håller väl på att dö eller något.
Pappa: Aha, se till att föra över pengarna du är skyldig mig innan du dör bara.
Jag: Tror nog du får alla mina pengar oavsett om jag dör...
Pappa: Jamen det är så jävla komplicerat sånt där, mycket lättare om du bara för över allt innan.
Jag: ...


Ja. För er som inte uppfattade min käre faders klara budskap så är detta hans sätt att säga "Jag älskar dig".

Där satt jag, som vilken kväll som helst med min dator och kollade på bumbibjörnarna när telefonen plötsligt ringde. Till min förvåning ser jag att det är Nattis som ringer (en gammal vän jag umgicks med en hel del för flera år sedan). Hon börjar med lite trevligt småprat för att sedan komma fram till att hon sitter i bilen och på väg hem mot mig. Jaha? Så pass, ja varför inte? tänkte jag.

Efter att hon hämtat mig med bilen och vi bestämt oss för att bara cruisa runt i bilen (eftersom vi är så jävla coola) så kör vi hem till Fanny. Vi ringer henne och precis som om det vore ödet är hon för ovanlighetens skull faktiskt hemma. Jag förklarar läget och inom 5 min har Fanny struttat ut och joinat oss i bilen! Vi bestämmer oss för att fortsätta cruisa runt (eftersom vi är så jävla coola) och bara snackar massa skit och blir nostalgiska då vi minns the good old days.

Denna spontana lilla resa var på något sätt bland det roligaste jag gjort på länge, det påminde mig om när man var yngre då livet var ett äventyr och man ständigt hittade på spontana saker. Till skillnad från nu då min framtid de närmsta veckorna står uppkrivet i en kalender och att hitta på larviga aktiviteter som att ta en sväng med bilen just for shit and giggles finns inte på kartan.

TV3 har ju ett hyffsat nytt program som heter "It's me or the dog" där det är någon hundtränare som ska hjälpa amerikanerna med deras hundar med dåliga ovanor. Jag har följt detta programmet sedan det startade, och jag kan säga att jag blir lika irriterad varje gång. Mestadels för att de manipulerar verkligheten så inåt helvete, de klipper och har sig så att det ser ut som något annat än var det är. Till exempel idag när det då var 4 hundar som nästan slog omkull gäster när de steg innanför dörren. Efter hundtränarens (töntiga) träning med hundarna skulle de då visa hur bra det nu gick för gästerna att komma in. Saken var dock den att de hade klippt så man fick aldrig se hur det egentligen gick till, utan man fick se korta klipp på människor som vid det tillfället inte blev påhoppade, kombinerat med när de talar med kameran om hur "fantastiskt lugnt det var den här gången". Men kom igen, om det verkligen hade gått så bra som de ville framställa det som hade de väl ändå filmat hela situationen så man verkligen fick se detta underbara resultat?

Sen är också hennes metoder så pluttigulliga och skrattretande att jag inte ens orkar prata om det. Nej fy pyttsan alltså vilket tramseri och slöseri med min tid. Jag kommer dock likförbannat se nästa program igen, kan bara inte låta bli av någon anledning.

Sedan jag skrev in mig hos Herbalife så har jag även testat deras produkter. Jag har alltid varit väldigt dålig på att äta ordentligt, speciellt frukost eftersom jag aldrig är hungrig efter att jag vaknat. Vilket inte är så bra, eftersom det sägs att frukosten ska vara den viktigaste måltiden på hela dagen. Detta har lett till att jag ofta varit väldigt trött, irriterad och helt enkelt inte haft någon energi, men jag har trots detta aldrig orkat ändra mina vanor. Jag har snarare levt efter filosofin att man ska äta vad man vill, sova är för loosers och Marabou chokladkaka är dagens viktigaste måltid.

Men efter att ha börjat ta en proteinshake till frukost samt tabletter (fibrer/örter samt multivitamin) varje dag så har jag märkt skillnad som jag inte ens trodde var möjligt bara för att man ändrar sin kost så pas lite som jag har gjort. Jag har blivit betydligt piggare och fått mer energi, bara några dagar efter den nya "dieten" så vaknade jag INNAN mitt alarm gick (och fick såklart panik eftersom jag trodde jag missat det). I samband med att ha mer energi och må allmänt bättre, så händer även så mycket annat. Omvärlden får ett helt nytt ljus på något sätt. När kroppen mår bra, så mår man bättre själv med!

Men det mest oväntade resultatet var något jag fick reda på igår. För exakt en månad sedan tog jag måtten på min midja, min arm och mitt ben bara för skojjs skull. Så efter en månads tid tog jag måtten igen och jag hade minskat 2 cm på armen, 3 cm på benen och hela 5 cm i midjan! Det är ju helt sjukt... jag var ju liksom ändå inte tjock innan och jag har inte behövt anstränga mig ett skit och ändå har min kropp blivit så mycket slankare.
Riktigt kul faktiskt!

Jag har alltid velat vara hälsosam (de som känner mig sitter säkert och garvar nu) men jag har helt enkelt inte orkat ändra mina vanor. Men nu har jag hittat det som funkar för mig! Ett enkelt, gott och framförallt hälsosamt sätt att må bättre och se snyggare ut utan att egentligen behöva anstränga sig så mycket.  Sen är det ju självklart att jag hade fått mycket bättre resultat och jag hade kombinerat kosten med träning, men det är skitsamma för jag är nöjd. Träning, släng dig i väggen! Att jag själv använder produkterna och är nöjd med dem känns också väldigt bra eftersom jag aldrig skulle kunna tänka mig att vara en sån försäljare som inte tror på det de säljer eller lurar människor på olika sätt (hallå T***2!). Utan att jag vet att det jag gör fungerar och att jag kan hjälpa människor att må bättre. Vem vill liksom inte jobba med något där man bidrar med något bra?

Idag fortsatte vi att mobba vår praktikant för att han orienterar, mest eftersom han envisas att prata om hur ballt det är att orientera. Men att lalla runt i skogen för att följa några prickar på en karta kan aldrig under några som helst omständigheter beskrivas som ballt. Jag och Jessie erbjöd till och med praktikanten 200 spänn om han kunde hitta någon som skulle tycka att det vore kul att orientera. Han gav sig på Almer (vår chef) eftersom han tyckte att han såg trevlig ut.

Praktikanten: Du! Skulle inte du vilja orientera?
Almer: Jo absolut, så fort jag har tid
Praktikanten (pekar på oss): Ha! Jag sa ju det! Ni är skyldig mig 200 kr!
Jag: Fan Almer, ofta du vill orientera?
Almer: Jag sa när jag har tid. Det vill säga aldrig.
Jag: Haha, det var alltså ett finare sätt att säga "aldrig i hela mitt jävla liv" på!
Praktikanten: ... ofta du inte vill orientera...

Inte nog med det, vi hade även en tävling i vem som kunde göra godast vitlöksbröd mellan mig och praktikanten. Domarna fick bli Jessie, Anna och Eli som också jobbar där, och de visste inte vems bit som var vems så det var helt opartiskt. Gissa vem som vann? Ja just det, klart som fan att det var jag! 3/3 poäng för att vara mer exakt, men det var ju väldigt väntat. Jag är ju awesum!

 

 

Tydligen så har något polishus precis öppnat vid Väsby station (där jag jobbar alltså) och idag så kom det in två poliser för att käka lunch. Jag var precis på väg hem, men när jag såg vilka puddingar som klev in bestämde jag mig för att stanna kvar en stund och ta hand om... deras beställningar. I väntan på maten var både jag och Jessie som förtrollade och ställde massa dumma frågor bara för att ha någon slags kontakt med dem. Frågor som "Är det sant att man inte får köra cykel när man är alkoholpåverkad" var ungefär nivån på våra fantastiska frågor. Men att se dem stå där på det där speciella "polis-sättet" och prata om olika lagar och regler på det där speciella "polis-sättet" var på något sätt sjukt sexigt. De bara stod där och typ "Jomen enligt paragraf 12 så måste man blablabla när man blablabla". Mhm... Marabou.

Vi kom in på det här med moppar (eftersom jag själv har haft en trimmad moppe, I've been a naughty girl...) och den ena berättade att de inte brukar bry sig så mycket om mopedisterna. Men hade de inget bättre för sig brukade de åka ut och leta efter dem, dock mest för att skrämma dem vilket tydligen var askul. Så då vet ni de alla småglin som åker runt på trimmade mopeder, att polisen antagligen bara jagar er för skojjs skull!

Efter att de hade gått så smälte både jag och Jessie ihop till varma degar och bara njöt av vår lilla crush. Fick sedan veta att de är lite stammisar vilket helt klart gjorde mitt liv lite ljusare. Nästa gång de kommer funderar jag på att dra någon sliskig replik, typ "Nejmen hejsan konstapeln, gissa vem som varit en stygg flicka?"

Eller kanske inte. Men det är en bra inledning till min hemmagjorde porrfilm som ska fixas inom kort.

Ja kom då hem från min servitrisjobb för ungefär en timme sedan. Bestämde mig ganska kvickt för att skippa mötet inne i stan eftersom min rygg bestämt sig för att pajja igen och jag måste vila. Men lite nytta har jag gjort, har nämligen ringt upp och bokat in kunderna (vilket var det jag hade tänkt göra igår egentligen).

Idag var både en kul och stressig dag på jobbet. För det första missade jag bussen eftersom jag inte lyckades knyta skorna imorse på grund av ryggskottet. Fucking Zlatan säger jag bara (barntillåten version av satan), det var ingen vacker syn när jag försökte få på mig skorna imorse kan jag lova. Hade någon lyckats filma det så hade det utav tvekan hamnat på "Funniest homevideos". Och vunnit hela skiten med för den delen.

Väl på jobbet var allt som vanligt, fixa allt och förberedde inför lunchens rush. Den här veckan har vi även en praktikant med oss på restaurangen så nu är det slavarbete till fullo. Den lilla rackaren vill ju ha en fin bedömning av oss så han försöker ju vara duktig och det ska man såklart utnyttja. Vad är praktikanterna annars bra för liksom? Killen är dessutom en professionell orienterare. Ja, ni hörde rätt. En professionell orienterare, alltså någon som springer runt i skogen och letar efter typ lappar fast han gör det både frivilligt och seriöst. För att inte glömma att han ska betala 14.000 för något orienteringsläger på en månad i sommar. Vilken jävla maniac säger jag bara...

Dessvärre är vår lilla orienteringskille troligtvis kär i mig. Jag vet vad ni tänker, vem är inte det liksom? Men det börjar faktiskt bli lite jobbigt. Han ska retas hela tiden på sitt lilla pojkiga sätt (som man gjorde när man var 15, vilket han då är), han ska alltid följa efter mig och ställa dumma frågor och Jessie började asgarva när hon såg att han stirrade in mitt ass när jag gjorde iordning några rätter. Vilket litet snusk alltså, smäll ska han ha! Dessutom ska han peta på mig varje gång han får chansen, det lär ju iuförsig vara hans enda chans att få röra en riktig tjej om man säger så. Men jag har gett killen lite tips, t.ex. att om han vill ha chans på någon brud, säg då för guds skull inte att du är en professionell orienterare...

En annan rolig händelse var att min äldre kusin Jonas tittade in med sina 20 arbetskollegor och ville ha mat. Han stod och kollade på menyn och hade fortfarande inte upptäckt mig...

Jag: Heej!
Jonas: Hej
Jag: ... Känner du inte igen mig?
Jonas (tittar förvånat på mig tills hans bryter ut i skratt): Nejmen hej, det är ju min kusin!
Jag: Hehe...

Jag menar, hallå liksom? Enda sättet för att jag ska förlåta honom för detta svek är om han bevisa att han har alzeimers eller liknanade. Visst om man glömmer namnet på någon man träffat någon enstaka gång, men sin kusin? Vi delar blod för fan Jonas! Asshole...

Hinner inte skriva ett längre inlägg idag tyvärr, kom hem nyss från en heldag med massa jobb och kommer nog inte ens hinna skriva hälften av det jag borde innan jag däckar framför datorn. Längtar som fan tills jag kan köra heltid med Herbalife säger jag bara!

Åkte hur som helst in till kontoret (efter att ha jobbat på restaurangen) för att träffa Steffi och planera, få in en del av mina produkter och för att boka in alla mina nya kunder. Det roliga med allt var att när jag väl kommit fram insåg jag att jag glömt pappret med alla kunders nummer på. Duktigt Emzie, jävligt duktigt faktiskt.

Fan vad kallt ni har det här, and whats up with all the snow? Kylan var fan inte välkomnande iallafall när man varit i Barcelona i helgen. Kom hem idag runt 15:00 efter en lyckad hemresa (till skillnaden från resan till Barcelona) varav vi då åkte från hotellet 05:30 imorse. Fy satan säger jag bara, man är bra sliten just nu kan jag lova!

Det finns mycket att berätta om resan och bilder att lägga upp, men att skriva allt nu skulle bara vara jobbigt för mig att skriva och jobbigt för er att läsa. Så jag tänkte såhär, att jag delar upp resan i olika delar och alla delar får varsitt inlägg som då kommer upp med jämna mellanrum. Det tyckte jag lät bra iallafall, vad tycker ni?

En av mina nuvarandra favoritlåtar är "Meet me halfway" med Black eyed peas. Jag vet att de menar att de ska mötas halvvägs för att de bor så långt ifrån varandra, men jag tycker att budskapet även kan tolkas som att man ska mötas halvvägs känslomässigt. I många fall där två personer gillar varandra så är det ingen som vågar ta första steget, eftersom man då blir sårbar och kan dissas. Men fuck that, värsta som kan hända är att få ett nej eller hur? Kör på ba, det gör jag.

Tycker låten har en bra text, ett skönt gung och som extra grädde på moset har de en elefant alá Stargate med i musikvideon. Check it out!

Jag och min partner in crime Malin var ute i väsby på äventyr idag. Gjorde först lite nytta sen bestämde vi oss för att bränna lite cash i Väsby centrums butiker. Bara för att det verkar så vettigt såhär innan vi reser till Barcelona alltså! På tal om det... börjar kännas mer verkligt nu. Vi åker ju fan imorrn! Känner mig lycklig och nervös på samma gång, vilket är något som känns i magen x2 så det blir en salig blandning i solar plexus.

Köpte iallafall ett par skor och två kjolar. Skor eftersom jag nyligen upptäckt att alla mina skor har klackar (inte att föredra när man har ryggskott kan jag säga) och kjolar... jadu. Troligtvis för att jag inte kan gå in i en affär utan att köpa något, och jag kan dessutom alltid hitta någon "vettig" anledning till varför jag behöver sakerna. Jag är bra på att övertala mig själv alltså, med eller utan pengar.

 

 

 

 

 

Ja jävlar, detta är vad jag kallar en heldag. Börjar jobba kl. 10 på restaurangen, slutar kl.15 och åker direkt in till kontoret för att jobba med Herbalife. Min plastsyster kommer in för en kroppsanalys och hon vill även köpa produkter. Sen börjar det vanliga tisdagsmötet, men idag var det som sagt promotion-tisdag!

Och jag fick mitt efterlängtade Herbalife-glas. Men inte bara det, utan något att fylla det med dessutom! Det visar sig att en gång i månaden bjuds det på champagne och alla skålar och hurrar för månadens framgångar. Det var inte lite champagne heller, massvis med flaskor öppnades (och jag fick öppna en utav dem, me so proud!) och glasen fylldes på med råge med inte allt för stora mellanrum. Och Emzie plus massa gratis alkohol kan bara sluta på ett sätt. Kul blev det kan jag lova!

Efter att fått skjuss hem av en i mitt team så gick jag direkt hem till Malin för att skriva ut lite grejer och för att planera resan. Är ju bara två dagar kvar nu, helt jävla sjukt! Vissa förutsättningar har gått emot mig såhär innan resan, men verkligen INGET kommer att få förstöra det för mig. Det blir ju vad man gör det till, inte sant?

Men nu är jag äntligen hemma och jag tänkte ta hand om min rygg och fixa visitkort. Det är såhär livet ska vara, fullt upp och saker som händer hela tiden. Det är då man verkligen lär sig att uppskatta de stunder man har i stillhet, tänk på det!

Får klagomål angående dålig uppdatering. Ber som hemskt mycket om ursäkt mina kära läsare, men ni förstår att jag har ett liv nu. Hur mycket vi än önskar att det kunde bli som förr då jag enbart låg och degade hemma och hade all tid i världen för bloggen, så kommer det antagligen inte att bli så. Life goes on!

Men kan meddela att jag för tillfället sitter inne på jobbet just nu och fixar med lite grejer. Om en timme har vi Promotion-möte och eftersom jag är bäst i hela universum så har jag förtjänat ett alldeles eget Herbalifechampagne-glas! Time for ze toast tonight bithes!

Sån tur hade ni tydligen inte. Jag pallar inte... isch es le tired. Hoppas ni kan finna det inom er att förlåta mig!


Har ni sett det HÄR förresten? Fyfan vad nasty alltså. Tycker delvis synd om henne för att hon ser så förjävlig ut, men tycker nog fan mer synd om Paradise-Stefan som hade sex med henne i programmet. Visste han om det måntro? Knappast troligt. Kul att få reda på att ett tidigare knull visar sig vara (ja, jag menar vara. Född kille, alltid kille) en man. Genom aftonbladet dessutom. Vilken överraskning!

Har precis skickat hem min älskling och upptäckt att jag är sjukt bakis. Börjar jag bli gammal eller? Jag minns de gamla goda tiderna, då man blev förvånad (och nästan stolt) om man hade minnesluckor, aldrig hade känt bakfyllans bittra effekter men hade ändå supit för kung och fosterland dagen innan.

Men vem bryr sig om att lille Emzie är bakis och dessutom har ryggskott som en fet klick med grädde på moset? Inte så många kan jag säga, endast jag, mig själv och mitt alterego Ursula bryr sig. På grund av bristen på sympati så ska jag inom kort pallra mig in till kontoret med så många kassar fyllda med produkter som jag bara orkar. Tur att jag gillar mitt jobb säger jag bara. Annars hade det varit en stor risk för ett gammalt hederligt samtal där jag förklarar hur dåligt jag mår och tyvärr inte kan infinna mig på jobbplatsen. Tror seriöst att man skulle kunna skriva en hel bok om alla de meddelanden jag skickat in till min förra skola. I was ze master of sickness-messages back in the days.

Den dåliga nyheten är att mitt ryggont blev värre (såklart) av att slava på restaurangen. Får bara hoppas att det känns bättre imorrn då vi ska fira Jens som fyllt 20 år. Ska fan pallra mig dit oavsett, alkohol löser allt!

Den bra nyheten är att jag hade min allra första RIKTIGA finne idag. Genom åren har jag aldrig haft så mycket finnar, bara någon då och då. Men det har varit sånna där tråkiga små röda prickar bara, aldrig vita saftiga jävlar som man kan underhålla sig med att klämma. Men idag! Idag lyste Finnguden Massaakne över mig med sitt heliga ljus och hakan hade gjort ont i dagar, dock utan att någon finne direkt uppenbarat sig. Jag bestämde mig iallafall för att klämma och hoppas på det bästa. Först gjorde det ont som fan, sen kom det lite vitt och sen så ba; *flopp!* så hade jag dekorerat spegeln framför mig med vit gegga.

Igår var jag som vanligt i stallet. Det var kul och allting gick bra, framtill då det plötsligt small till i ryggen på mig och det gjorde ont så inåthelvete. Helt plötsligt kunde jag knappt röra mig och jag hade ingen aning om vad som hänt. Efter lite hjälp fick jag veta att jag antagligen fått ett ryggskott. Som tur var behöver jag antagligen inte åka in till sjukhus, och några i stallet gav mig lite tips.

Kille: Åk hem och lägg dig i ett varmt bad så ska du se att det blir bättre!
Jag: Vi har inget badkar.
Kille: Okej, men en sån där ärtpåse man värmer i mikron funkar det med.
Jag: Har inte det heller...
Kille: Nehe... ja då finns det bara en sak kvar att göra. Massa alvedon och whiskey!
Jag: ...


Jag ville säga att jag inte gillar whiskey men jag började tycka synd om killen efter ett tag. Han försökte och försökte och varje gång förstörde jag hans försök att hjälpa. I was unhelpable. Resten av tiden i stallet så fick jag anstränga mig för att inte bryta ihop och böla av smärtan, samt ständigt försöka hitta NÅGON ställning som inte gjorde ont. Problemet var att om jag hittade en smärtfri ställning så höll jag såklart den, men resultatet blev att jag vart stel och det gjorde 100 ggr ondare att röra på sig sen. Inte coolt.

Men efter att ha tvingat pappa att hämta mig, kastat in Malin i bakluckan och kommit hem så kom den värsta delen; Jag skulle få av mig mina stallkläder och skor. Smärtan av att ens försöka nå ner till fötterna var obeskrivlig och det hela slutade med att jag storgrät inne i tvättstugan så pappa fick tillslut leka assistent och hjälpa mig. Detta är anledningen till att jag inte vill bli gammal, vem fan vill ha ont i kroppen och behöva någon annan att ta hand om en? Nej fy pyttsan, när den dagen kommer kommer jag helt ärligt ta självmord.

Ringde förövrigt min praktik idag eftersom det är meningen att jag ska jobba kväll. De tyckte att jag skulle komma in iallafall. Sen om det beror på att jag jobbar gratis, de verkligen behöver hjälp eller om de vill se mig lida vet jag inte. Vet bara att jag inte skulle ha erbjudit mig att komma iallafall. Damn you courtesy!

Kom hem från jobbet för typ en timme sen. Vad är det för jävla jobbtimmar? tänker ni. Jo, det är fucking awesum jobbtimmar svarar jag då. Åkte in till kontoret på kungsholmen så jag var där 12:30 och 13:00 kom min första kund. 4 kunder och nästan 4 timmar senare (varav jag suttit och slappat 3½ timme av tiden) så hade jag tjänat 1440 svenska riksdaler.

Vore ju epic att drunka i öl, men o andra sidan är jag en hästmänniska. Jag vettefan asså...

 

 

Från ingenstans kom 7 nya unika besökare. Hur fan gick det till? Skickade mitt tidigare inlägg ett telepatiskt meddelande till folk som då fick en plötslig önskan att besöka min blogg? Jo, så var det nog.

Men wihoo! Me so happy. Fortsätter det såhär så kan jag snart torka arslet med tusenlappar! Det skulle verkligen vara en uppgradering, till skillnad från nu då jag skrapar röven med 50-öringar.

Om jag får en unik besökare till så är det rekord för lilla mig. Kom igen nu, gör en gammal kvinna lycklig!

 

I fredags hade jag min första jobbdag på Stazione. Det var löningshelg (läs: ett jävla helvete) och jag mådde seriöst både fysiskt och psykiskt illa efteråt. Men min handledare Jessi sa att det var den värsta helgen hon varit med om på 5 år också. Sen om hon sa det för att jag skulle stanna eller om det var sant, det kommer väl visa sig. Ungefär när det är för sent eller åtminstonde för "taskigt" att hoppa av.

I lördags stack jag, Johan och Steffi till Uppsala för att gå på fest (vad gör man annars där liksom? Festa och cykla är allt de gör i Uppsala). Det var ett tema på festen, nämligen Movie character party så man var tvungen att klä ut sig till någon från en film. Jag klädde ut mig till Lara Croft, Steffi till tjejen i Dirty dancing och Johan till någon 47. Väl framme efter att ha färdats i världens snöoväder och började vi som vanligt med att förfesta hemma hos Lukas. Vi körde lite lekar, drack likt alkoholister och Steffi blödde över hela mitt ansikte. Hur det gick till lämnar jag till eran fantasi, blir mycket roligare (eller äckligare?) så!

Hur som. Framme vid själva huvudfesten så var det packat som fan (och jag likaså) och det gick knappt att röra sig. Så vi bestämde att det var roligare att festa hemma hos Lukas, så det gjorde vi också. Där drack vi lite till och tog frisk luft, vilket är ingredienserna till Emzie alá Aspackad. Ifall ni vill laga det någon gång tänkte jag. Gjorde förövrigt slut med Nibbe någonstans här med, varav Linnea strax efter blev tillsammans med honom istället. Så jag blev tillsammans med hennes nyblivna ex Linus. Det höll inte så länge, då vi alla längtade tillbaka till våra ex ganska snabbt efteråt. Men det var en väldigt fin stund jag och Linus hade, han kommer alltid att lika mig varmt om hjärtat!

Senare stack vi såklart och bastade (Uppsala-tradition), den här gången var det dock helt fullpackat. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum tänkte vi och klämde in oss bland alla svettiga, nakna tjockisar där inne. Som att det inte var (o)trevligt nog så kom några fransmän och tyckte att det skulle vara kul att kasta en hink full med kallvatten över oss. Det var tydligen lika kul en andra gång... och en tredje. Men efter det tyckte de inte att det var lika kul längre då jag tog deras jävla hink och körde upp den i anus på dem alla. Well, atleast in my mind.

Men efter att ha duschat gick vi för att sova. Eller, sova och sova. Två av oss i rummet bestämde sig för att knulla när de trodde att alla andra låg och sov. But trust me, we didn't sleep... kunde inte somna efteråt för den delen heller...