Vilken dag, vilken dag...
Ja kom då hem från min servitrisjobb för ungefär en timme sedan. Bestämde mig ganska kvickt för att skippa mötet inne i stan eftersom min rygg bestämt sig för att pajja igen och jag måste vila. Men lite nytta har jag gjort, har nämligen ringt upp och bokat in kunderna (vilket var det jag hade tänkt göra igår egentligen).
Idag var både en kul och stressig dag på jobbet. För det första missade jag bussen eftersom jag inte lyckades knyta skorna imorse på grund av ryggskottet. Fucking Zlatan säger jag bara (barntillåten version av satan), det var ingen vacker syn när jag försökte få på mig skorna imorse kan jag lova. Hade någon lyckats filma det så hade det utav tvekan hamnat på "Funniest homevideos". Och vunnit hela skiten med för den delen.
Väl på jobbet var allt som vanligt, fixa allt och förberedde inför lunchens rush. Den här veckan har vi även en praktikant med oss på restaurangen så nu är det slavarbete till fullo. Den lilla rackaren vill ju ha en fin bedömning av oss så han försöker ju vara duktig och det ska man såklart utnyttja. Vad är praktikanterna annars bra för liksom? Killen är dessutom en professionell orienterare. Ja, ni hörde rätt. En professionell orienterare, alltså någon som springer runt i skogen och letar efter typ lappar fast han gör det både frivilligt och seriöst. För att inte glömma att han ska betala 14.000 för något orienteringsläger på en månad i sommar. Vilken jävla maniac säger jag bara...
Dessvärre är vår lilla orienteringskille troligtvis kär i mig. Jag vet vad ni tänker, vem är inte det liksom? Men det börjar faktiskt bli lite jobbigt. Han ska retas hela tiden på sitt lilla pojkiga sätt (som man gjorde när man var 15, vilket han då är), han ska alltid följa efter mig och ställa dumma frågor och Jessie började asgarva när hon såg att han stirrade in mitt ass när jag gjorde iordning några rätter. Vilket litet snusk alltså, smäll ska han ha! Dessutom ska han peta på mig varje gång han får chansen, det lär ju iuförsig vara hans enda chans att få röra en riktig tjej om man säger så. Men jag har gett killen lite tips, t.ex. att om han vill ha chans på någon brud, säg då för guds skull inte att du är en professionell orienterare...
En annan rolig händelse var att min äldre kusin Jonas tittade in med sina 20 arbetskollegor och ville ha mat. Han stod och kollade på menyn och hade fortfarande inte upptäckt mig...
Jag: Heej!
Jonas: Hej
Jag: ... Känner du inte igen mig?
Jonas (tittar förvånat på mig tills hans bryter ut i skratt): Nejmen hej, det är ju min kusin!
Jag: Hehe...
Jag menar, hallå liksom? Enda sättet för att jag ska förlåta honom för detta svek är om han bevisa att han har alzeimers eller liknanade. Visst om man glömmer namnet på någon man träffat någon enstaka gång, men sin kusin? Vi delar blod för fan Jonas! Asshole...
Idag var både en kul och stressig dag på jobbet. För det första missade jag bussen eftersom jag inte lyckades knyta skorna imorse på grund av ryggskottet. Fucking Zlatan säger jag bara (barntillåten version av satan), det var ingen vacker syn när jag försökte få på mig skorna imorse kan jag lova. Hade någon lyckats filma det så hade det utav tvekan hamnat på "Funniest homevideos". Och vunnit hela skiten med för den delen.
Väl på jobbet var allt som vanligt, fixa allt och förberedde inför lunchens rush. Den här veckan har vi även en praktikant med oss på restaurangen så nu är det slavarbete till fullo. Den lilla rackaren vill ju ha en fin bedömning av oss så han försöker ju vara duktig och det ska man såklart utnyttja. Vad är praktikanterna annars bra för liksom? Killen är dessutom en professionell orienterare. Ja, ni hörde rätt. En professionell orienterare, alltså någon som springer runt i skogen och letar efter typ lappar fast han gör det både frivilligt och seriöst. För att inte glömma att han ska betala 14.000 för något orienteringsläger på en månad i sommar. Vilken jävla maniac säger jag bara...
Dessvärre är vår lilla orienteringskille troligtvis kär i mig. Jag vet vad ni tänker, vem är inte det liksom? Men det börjar faktiskt bli lite jobbigt. Han ska retas hela tiden på sitt lilla pojkiga sätt (som man gjorde när man var 15, vilket han då är), han ska alltid följa efter mig och ställa dumma frågor och Jessie började asgarva när hon såg att han stirrade in mitt ass när jag gjorde iordning några rätter. Vilket litet snusk alltså, smäll ska han ha! Dessutom ska han peta på mig varje gång han får chansen, det lär ju iuförsig vara hans enda chans att få röra en riktig tjej om man säger så. Men jag har gett killen lite tips, t.ex. att om han vill ha chans på någon brud, säg då för guds skull inte att du är en professionell orienterare...
En annan rolig händelse var att min äldre kusin Jonas tittade in med sina 20 arbetskollegor och ville ha mat. Han stod och kollade på menyn och hade fortfarande inte upptäckt mig...
Jag: Heej!
Jonas: Hej
Jag: ... Känner du inte igen mig?
Jonas (tittar förvånat på mig tills hans bryter ut i skratt): Nejmen hej, det är ju min kusin!
Jag: Hehe...
Jag menar, hallå liksom? Enda sättet för att jag ska förlåta honom för detta svek är om han bevisa att han har alzeimers eller liknanade. Visst om man glömmer namnet på någon man träffat någon enstaka gång, men sin kusin? Vi delar blod för fan Jonas! Asshole...
Kommentarer
Trackback
