Jag är invalid
Igår var jag som vanligt i stallet. Det var kul och allting gick bra, framtill då det plötsligt small till i ryggen på mig och det gjorde ont så inåthelvete. Helt plötsligt kunde jag knappt röra mig och jag hade ingen aning om vad som hänt. Efter lite hjälp fick jag veta att jag antagligen fått ett ryggskott. Som tur var behöver jag antagligen inte åka in till sjukhus, och några i stallet gav mig lite tips.
Kille: Åk hem och lägg dig i ett varmt bad så ska du se att det blir bättre!
Jag: Vi har inget badkar.
Kille: Okej, men en sån där ärtpåse man värmer i mikron funkar det med.
Jag: Har inte det heller...
Kille: Nehe... ja då finns det bara en sak kvar att göra. Massa alvedon och whiskey!
Jag: ...
Jag ville säga att jag inte gillar whiskey men jag började tycka synd om killen efter ett tag. Han försökte och försökte och varje gång förstörde jag hans försök att hjälpa. I was unhelpable. Resten av tiden i stallet så fick jag anstränga mig för att inte bryta ihop och böla av smärtan, samt ständigt försöka hitta NÅGON ställning som inte gjorde ont. Problemet var att om jag hittade en smärtfri ställning så höll jag såklart den, men resultatet blev att jag vart stel och det gjorde 100 ggr ondare att röra på sig sen. Inte coolt.
Men efter att ha tvingat pappa att hämta mig, kastat in Malin i bakluckan och kommit hem så kom den värsta delen; Jag skulle få av mig mina stallkläder och skor. Smärtan av att ens försöka nå ner till fötterna var obeskrivlig och det hela slutade med att jag storgrät inne i tvättstugan så pappa fick tillslut leka assistent och hjälpa mig. Detta är anledningen till att jag inte vill bli gammal, vem fan vill ha ont i kroppen och behöva någon annan att ta hand om en? Nej fy pyttsan, när den dagen kommer kommer jag helt ärligt ta självmord.
Ringde förövrigt min praktik idag eftersom det är meningen att jag ska jobba kväll. De tyckte att jag skulle komma in iallafall. Sen om det beror på att jag jobbar gratis, de verkligen behöver hjälp eller om de vill se mig lida vet jag inte. Vet bara att jag inte skulle ha erbjudit mig att komma iallafall. Damn you courtesy!
Kille: Åk hem och lägg dig i ett varmt bad så ska du se att det blir bättre!
Jag: Vi har inget badkar.
Kille: Okej, men en sån där ärtpåse man värmer i mikron funkar det med.
Jag: Har inte det heller...
Kille: Nehe... ja då finns det bara en sak kvar att göra. Massa alvedon och whiskey!
Jag: ...
Jag ville säga att jag inte gillar whiskey men jag började tycka synd om killen efter ett tag. Han försökte och försökte och varje gång förstörde jag hans försök att hjälpa. I was unhelpable. Resten av tiden i stallet så fick jag anstränga mig för att inte bryta ihop och böla av smärtan, samt ständigt försöka hitta NÅGON ställning som inte gjorde ont. Problemet var att om jag hittade en smärtfri ställning så höll jag såklart den, men resultatet blev att jag vart stel och det gjorde 100 ggr ondare att röra på sig sen. Inte coolt.
Men efter att ha tvingat pappa att hämta mig, kastat in Malin i bakluckan och kommit hem så kom den värsta delen; Jag skulle få av mig mina stallkläder och skor. Smärtan av att ens försöka nå ner till fötterna var obeskrivlig och det hela slutade med att jag storgrät inne i tvättstugan så pappa fick tillslut leka assistent och hjälpa mig. Detta är anledningen till att jag inte vill bli gammal, vem fan vill ha ont i kroppen och behöva någon annan att ta hand om en? Nej fy pyttsan, när den dagen kommer kommer jag helt ärligt ta självmord.
Ringde förövrigt min praktik idag eftersom det är meningen att jag ska jobba kväll. De tyckte att jag skulle komma in iallafall. Sen om det beror på att jag jobbar gratis, de verkligen behöver hjälp eller om de vill se mig lida vet jag inte. Vet bara att jag inte skulle ha erbjudit mig att komma iallafall. Damn you courtesy!
Nej, nu ska jag återgå till att leka pinne i min säng. Toodles!
Kommentarer
Trackback
