Ja, verkligheten suger. Kom ni på det nu?
(Klicka HÄR för att se hela artikeln)
Ni som följt min blogg från början vet att jag ser mycket filmer, och att jag gärna ser budskap med dem. Ofta blir min slutsats att man ska se vår värld och hur vi lever i den ur en annan synvinkel för att förstå hur messed up det egentligen är. Avatar är också en sådan film där jag efter filmen kände dels att det var en riktigt bra film och man drömmer sig bort lite om hur det vore att vara en Avatar och leva i deras värld (Pandora). Men tillslut måste man vakna upp, gå ur biosalongen och gå tillbaka till verkligheten. Vilket inte alls är lika kul när man sett något som visar hur det kanske kunde ha varit, medan det vi har är skit i jämförelse. Jag säger inte att allt är skit, men mycket är dåligt på grund av oss och det vet alla.
Det jag pratar om visar den här artikeln att det är många fler som känner likadant. Här har det dock gått överstyr med människor som hamnar i depression och vill ta livet av sig i hopp om att hamna i Pandora. Jag antar att jag blivit lite immun eftersom jag haft de här tankarna under större delen av mitt liv, så jag har lärt mig att leva med det. Men många har inte det, och att inse att världen vi lever i är som den är kan nog komma som en chock för många som inte sett det innan. Hur kan man inte se det? kanske man kan tycka, men de allra flesta människor väljer att inte se vissa saker för att det ska kännas bättre för dem själva. Ser man att barnen i Afrika svälter i en reklam på TV så är det inte många som berörs av det, men hade de varit på plats och faktiskt sett hur dem har det kan jag garantera att de blivit berörda för då hade de inte kunnat blunda längre. Så nu, medan majoriteten av befolkningen blundar för verkligheten och bara fortsätter med sina egna liv så håller världen på att falla samman, bit för bit.
Jag tänker ofta på det här, men lets face it. Det finns inget vi kan göra under vår livstid för att leva som de gör i filmen. Så det är bara att gå vidare. Men vi kan göra saker som bidrar till att saker och ting blir bättre för oss själva och andra. Vi får helt enkelt göra det bästa vi kan med det vi har. Det kunde ju faktiskt varit värre också.
Usch. Bara att prata om det gör mig deprimerad. Kanske ska försöka se det fina med livet istället, shall we?
Det jag pratar om visar den här artikeln att det är många fler som känner likadant. Här har det dock gått överstyr med människor som hamnar i depression och vill ta livet av sig i hopp om att hamna i Pandora. Jag antar att jag blivit lite immun eftersom jag haft de här tankarna under större delen av mitt liv, så jag har lärt mig att leva med det. Men många har inte det, och att inse att världen vi lever i är som den är kan nog komma som en chock för många som inte sett det innan. Hur kan man inte se det? kanske man kan tycka, men de allra flesta människor väljer att inte se vissa saker för att det ska kännas bättre för dem själva. Ser man att barnen i Afrika svälter i en reklam på TV så är det inte många som berörs av det, men hade de varit på plats och faktiskt sett hur dem har det kan jag garantera att de blivit berörda för då hade de inte kunnat blunda längre. Så nu, medan majoriteten av befolkningen blundar för verkligheten och bara fortsätter med sina egna liv så håller världen på att falla samman, bit för bit.
Jag tänker ofta på det här, men lets face it. Det finns inget vi kan göra under vår livstid för att leva som de gör i filmen. Så det är bara att gå vidare. Men vi kan göra saker som bidrar till att saker och ting blir bättre för oss själva och andra. Vi får helt enkelt göra det bästa vi kan med det vi har. Det kunde ju faktiskt varit värre också.
Usch. Bara att prata om det gör mig deprimerad. Kanske ska försöka se det fina med livet istället, shall we?
Kommentarer
Trackback
