Alla har vi våra monster
Jag kunde inte sova utan tänd lampa för mindre än ett år sen. Jag har en livlig fantasi och älskar (ironiskt nog) rysare. Jag får inte mardrömmar efter att ha sett skräckfilmer, utan istället ligger jag om kvällarna och tänker på det läskigaste jag kan tänka mig. Till exempel att man ser något kräla längs golvet (gärna en grudge-aktig sak) på det där obehagliga, hackiga sättet. Man hör hur dess naglar rispas mot trägolvet och hur den släpar sin kropp efter sig. Sen verkar det som den försvinner under sängen, men då ser man först ett par fingrar sakta placeras på sängkanten och hur den drar sig upp mot en. Stort plus om den gör ett äckligt ljud också, som hon i The grudge. Hon verkar vara en trevlig prick, något bitter bara.
Roliga är att jag sitter här och skämtar om det men sen när det är dags att sova kommer jag vara skiträdd. Typ be om ursäkt till monstret i mitt rum för att jag gjorde narr av det på min blogg. För att jag ska kunna sova så måste jag varje kväll repetera något för mig själv som en slags trygghet. Brukar vara ungefär såhär; "Sålänge min kudde är mindre än en meter ifrån mig så kan ingenting skrämma eller skada mig. Om något skulle kunna hända så kommer jag höra en tupp gala först". Som ni märker försöker jag komma på saker som inte är omöjligt, men med en ytterst minimal chans att det skulle hända. Då mår jag bättre. Och nej, jag behöver inte psykologisk hjälp.. pff, that's just silly...
Att min hus är hemsökt och gillar att ge ifrån sig äckliga ljud som knarrningar och knackningar gör inte saken bättre heller. Believe me. Har funderat på om man ska göra som de brukar göra i skräckfilmer, typ fråga "Är det någon där? Vad vill du?" eller liknande till spökena. Men har inte vågat hittills, någon annan kan få göra det. Någon frivillig? Välkommen hem till mitt hus, även kallat House of Terror. Namnet ger en riktig varm och hemtrevlig känsla, don't ya think?
Roliga är att jag sitter här och skämtar om det men sen när det är dags att sova kommer jag vara skiträdd. Typ be om ursäkt till monstret i mitt rum för att jag gjorde narr av det på min blogg. För att jag ska kunna sova så måste jag varje kväll repetera något för mig själv som en slags trygghet. Brukar vara ungefär såhär; "Sålänge min kudde är mindre än en meter ifrån mig så kan ingenting skrämma eller skada mig. Om något skulle kunna hända så kommer jag höra en tupp gala först". Som ni märker försöker jag komma på saker som inte är omöjligt, men med en ytterst minimal chans att det skulle hända. Då mår jag bättre. Och nej, jag behöver inte psykologisk hjälp.. pff, that's just silly...
Att min hus är hemsökt och gillar att ge ifrån sig äckliga ljud som knarrningar och knackningar gör inte saken bättre heller. Believe me. Har funderat på om man ska göra som de brukar göra i skräckfilmer, typ fråga "Är det någon där? Vad vill du?" eller liknande till spökena. Men har inte vågat hittills, någon annan kan få göra det. Någon frivillig? Välkommen hem till mitt hus, även kallat House of Terror. Namnet ger en riktig varm och hemtrevlig känsla, don't ya think?
Kommentarer
Trackback
