Emzies

Hej era trogna jävlar! Har ni inget bättre för er än att fortsätta besöka min blogg? Varför ger ni inte upp efter flera veckors uppehåll? Am I just that good? Hehe, just kidding. Ofcourse I am!

Ska erkänna att det inte gått en dag utan att jag tänkt på bloggen. Men varje gång jag kommer på något mer att skriva så känns det som att jag är tvungen att ta igen för uppehållet som varit först. Och seriöst, att ens tänka tanken att skriva ett så långt inlägg ger mig både huvudvärk och ont i fingrarna. Så på grund av att jag hellre velat tycka synd om mig själv än att komma igång och skriva igen så har denna torka uppstått. You understand right?

Förstår att detta gjort er alldeles utom er av ilska och besvikelse... nu när jag tänker på det, vad har ni gjort nu när ni inte kunnat läsa något nytt inlägg här? Kanske har ni gått igenom gamla inlägg bara för att få utlopp för erat desperata behov. Eller så har ni till och med skaffat er ett värdigt liv? Vad vet jag. Hur som helst så kanske ni mår lite bättre av att veta att jag fått både ångest och magsår på grund av att jag övergivit bloggen, tänk att något så larvigt faktiskt kunnat påverka mig så pass mycket. Så vad gör man nu? Tar man sig i kragen och börjar skriva igen (eftersom jag nyligen fick veta att Malin hamnat i deprission eftersom hon möts av samma gamla inlägg hela tiden) eller tar jag bara bort bloggen? Får nog bli så att jag fejkar min egen död, på så sätt slipper jag skriva och ingen kommer tycka att det var dålig stil av mig att sluta. Jo, så får det nog bli.

Men får se vad som händer helt enkelt. Något som kanske skulle underlätta vore om jag slutar kolla min statistik, intalar mig själv att jag inte har några läsare och återgår till att blogga "för min skull".

Det är ju trots allt så att jag är bäst på att tillfredställa mig själv.