Ishockey!
Annars då... jo det är som vanligt i Västerås (fest i lördags med kompisarna från väsby) och varje dag ser ungefär likadan ut och kan beskrivas med 3 ord; film, skräpmat och kladdkaka. Jag mår bra!
Framme i Västerås
Nejmen skämt osido, åkte inte hit för sånt (inte bara iallafall). Däremot så är det även så att Nibbe (pojkvännen) ska ha en stor fest (så stor som man kan ha i 25 kvadratmeter lägenhet) här imorgon och då måste såklart jag medverka. Jag är centrumet på alla fester, ljuset i allas liv.
Sen bara för att alla andra tönt-bloggare säkert skriver om den där ask-saken från Island så tänker jag låta bli. Fick reda på det igår varav nyheten följdes av en utskällning för att jag inte visste om det. I got news for you;
Min framtida 50-årsfest!
Känguru VS. Gås
Fail!
EDIT: Malin har inte fått mig att skratta än. Så kul var hon...
Åter igen har jag rätt!
Klart som fan att jag hade rätt, precis som när jag sa att Erik skulle vinna så vann han. Och när jag säger att han ska göra slut med sin puckel till flickvän så gör han det. Det är nästan som att jag styr hans liv!
Jag kan också nämna att det tyvärr finns en liten chans att de blir tillsammans igen, par brukar ha den förmågan att hitta tillbaka tillvarandra av någon anledning. Men sånt gör bara töntar. Det som däremot är på min sida i det hela är att Erik kommer ha massa små söta tjejer drällandes efter honom så han kommer glömma exet snabbt. Om det inte visar sig att Erik är en blödig fjolla som inte kommer se alla andra tjejer utan kommer ligga hemma och tänka; "men vi hade något speciellt...buhu".
Vad som händer får framtiden visa, men jag kan säga direkt att om Erik tar tillbaka henne så kommer han inte vara värd att nämna längre, inte ens att titta på. Jag är rätt säker på att jag skulle spotta honom i ansiktet om jag såg honom på gatan. Ja, så illa är det.
Ett samtal man inte får varje dag
Jag: Ja det är Emelie?
Mystisk kille: Hej...
Jag: Hej?
Mystisk kille: Det är Oskar
Jag: Vem?
Mystisk kille: Din kompis Oskar
Jag: Jag har ingen kompis som heter Oskar
Mystisk kille: Synd för dig då
Jag: Ehh...
Mystisk kille: Stampe dör...
Jag: Vem fan är Stampe?
Mystisk kille: Stampe...
Jag: Ehh, okej... Men du och Stampe får lycka till!
Sen la han bara på. Seriöst? What, the, fuck? Det var inte det typiska "busringningen" som brukar bestå av en kille som man hör driver och har svårt för att hålla sig för skratt, samt hans killpolare i bakgrunden som garvar till och från. Utan den här killen lät annolunda, typ... som någon med psykiska störningar. Allvarliga sådana. Dessutom hade snubben inte ens dolt nummer. Vilken amatör...
Vem är denna Oskar? Vad ville han egentligen? Var det en busringning? Hur fick han mitt nummer?
Eller kanske viktigast av allt, vem fan är Stampe?
En dag kanske nyfikenheten tar över och så ringer jag upp Oskar på fyllan. Den som lever får se!
Jag är sjuk...
När jag är hemma fortsätter jag att frysa trots extra kläder, en filt och mitt täcke över mig. Det hela slutar iallafall med att jag ligger med hög feber hela natten. Jag vaknade ungefär 57 gånger och var tvungen att springa upp och pissa ungefär 6 gånger under natten. Vaknade sedan och det kändes som att jag fått den värsta bakfyllan någonsin. Något hårt och antagligen rabiessmittat hade tagit sig in i mitt huvud och kämpade för kung och fosterland för att ta sig ut och Saharaöknen befann sig numera i min mun. Inte coolt.
Efter att jag tryckt i mig det mesta som jag tyckte vore bra emot sjukdom så började det faktiskt kännas bättre. Så jag drog till Uppsala som planerat, men mest för att min älskade pojkvän skulle vara där. Har en hel del roliga bilder därifrån och en massa roliga (och mindre roliga) minnen aswell. Detta kommer i ett senare inlägg när jag är tillräckligt frisk för att röra mig 2 meter från sängen där min kamera ligger.
Epic!
Hon var dock sämst på att mima på svenska, men whatever. It was awesum anyhowz!
Emzie failes again!
Efter det gick jag hem och satt några timmar i telefon med något inkompetent fruntimmer från skatteverket som skulle hjälpa mig med min registrering av företag. Jojo, gick ju jävligt bra. Skickade in skiten iallafall, så vi får se hur mycket fel jag gjort när de skickar tillbaka det sen. Med en lapp som lyder; "Är du helt jävla pantad elr?!"
Hur som. Sen skulle jag till stallet som heter Sollentuna ridklubb men man åker till Norrviken station (what's up with that?). När jag stigit på tåget vid Rotebro så blir jag först lite nostalgisk för det var ett sånt där riktigt gammalt tåg som påminde mig om början av gymnasiet. Jag tänkte tillbaka på den enkla tiden då man gick i skolan, och det gamla gänget som nu har splittrats åt alla möjliga håll och kanter. Som tur är umgås vi fortfarande och håller kontakten, iallafall de flesta utav oss. Men fan, man saknar klassen ändå. Cp som den var!
Men nu till mitt failande. Sitter ju då på tåget och har i princip hunnit sätta mig ner och skickat iväg ett SMS. Märker då plötsligt till min förvåning att vi stannat i Norrviken redan och dörrarna håller på att stängas. Så jag slänger mig som en galen jude på dörrana som slås igen framför näsan på mig och vägrar öppnas trots mitt slitande i dem. När tåget började rulla ger jag upp och verkligen känner hur varenda jävel på tåget stirrar på mig. Men det var bara att sträcka på sig, låtsas som att mitt beteende är fullkompligt normalt, undvika allas blickar, stiga av i Häggvik och ta tåget tillbaka till Norrviken.
Nejdå, jag skämdes inte alls. Jag älskar att göra bort mig offentligt, brukar dock föredra att ha 3 liter sprit i kroppen i samband med det. Får se till att vara full oftare helt enkelt!
You gotta löv him!
Guess who's back, back again. Emzie's back, back again.
Men förstår att ni förövrigt suttit som på nålar efter att jag lovat en liten överrasking, så jag ska stoppa erat lidande. Något fabulous har hänt. Jag, den mest fantastiska varelsen som någonsin satt fötterna på denna jord, har blivit lite mer awesum. Tro mig, det kanske är svårt att förstå men det går faktiskt. Jag... har... klippt mig! Men inte vilken klippning som helst, inte som alla andra lameass som typ klipper topparna och tror att de är något. Nejnej, jag har klippt lugg! Jävligt bra blev det också om jag får säga det själv. Och det får jag!
Uppdatering at last!
Hade lite tid över och tänkte att jag skulle hälla lite vatten över bloggen efter all denna torka. Som tjej föredrar jag när det är vått, annars är det bara tråkigt för alla medverkande. Eller vad tycker ni andra?
I veckan har jag varit en del inne på kontoret. Haft en utbildning, skrivit in två nya kollegor och haft kunder. Så det går bra nu! Sen i torsdags så tog jag mitt pick och pack (kläder och pojkvän) och for med familjen till Kalmar, och här sitter jag än idag serni (därav torkan). Vi super så jäkla hårt så antingen har jag inte tid eller så är jag för full för att skriva helt enkelt. Det finns bara två sorters människor, antingen är man lameass eller så är man awesum. De som är awesum tycker jag om, de som vet hur man har roligt och har ett shysst sinne för humor. De som helt enkelt är lite bättre än alla andra.
Men nog om mig. Idag är inte min dag, utan min pappas dag! Gubbfan fyller ju 55 år idag så det ska firas med restaurang (japp, vi dissar påskmiddagen) och en jäkla massa sprit. Hey ho, let's go! Nejmen stort GRATTIS till min käre fader, utan dig och dina familjejuveler hade jag aldrig blivit till. Så jag tror faktiskt att hela världen kan uppskatta pappa lite extra idag!
Sen har jag en liten överraskning till er alla, men det kommer när jag är hemma sen.
Bjuder på en rolig dialog (iallafall om man har min humor):
Pappa (som har fått ett armband av Johanna i present): Johanna, kan du sätta på mig?
Johanna: Ja självklart
Jag: Hehe...
Johanna (fixar med armbandet): Hålet är lite litet...
Jag: Hahaha!
Johanna (ger mig en blick och skakar på huvudet)
Pappa (som efter en kvart fattat vad jag skrattar åt): Höhö, jävligt lustigt!
